Oj vilken dag... Fylld med glädje, sorg, stress, rädsla och längtan. Vad vore jag utan min underbara man? Han får mig att mogna mer och mer för varje dag och gör mig till en bättre människa. Igår natt när lilla E hade somnat blev det väldigt djupa samtalsämne. Jag har känt mig väldigt övergiven av min släkt den senaste tiden. Jag trodde väl att personer skulle ändra sig när lilla E kom men allt har bara fortsatt i samma spår som vanligt och som det alltid gjort. Vilket för mig både ledsen o arg. Men det är väl jag som har för höga förväntningar på folk... Efter mycket diskussion mellan mig och gubben inser jag att det kanske inte o ta för givet att ens släkt inte är så varm som man kan tro. Oavsett vad ens familj gör så är vi ju ändå familj. Blod är ju tjockare än vatten som sagt. Jag har ju länge inte haft sån bra relation med min far och varit väldigt klar med att jag inte vill ha något med han att göra. Men när man ser på situationen så har ju alla sina brister. Min mamma har ju inte häller varit en ängel jämt men jag älskar ju henne ändå. Hon är ju ändå min mor, så varför ska jag behandla min far på detta sättet? Svaret är väl omognad. Jag va omogen då o om jag hamnade i en konflikt med min far så kunde jag inte förlåta han. Men om jag hamnade i konflikt med min mor så va man tvungen att förlåta eftersom vi bor under samma tak. Det var lättare att släppa det som hänt o gå vidare. Medans min far blev lidande för att vi har sånt avstånd mellan varandra o jag fokusera bara på det dåliga utan att förlåta. Nu blev det kanske flummig? Men ni kanske förstår ungefär hur jag menar? Familj är ju ändå familj så varför bråka när vi mår bättre när vi är sams. Kvällen slutade med att jag skickade ett meddelande till min pappa (som jag inte prata med sen 2011!) Självklart så svara han tillbaka och plötsligt känns som man blivit hel igen! Vi har skrivit från o till hela dagen o jag har frågat mig själv varför jag inte har gjort detta innan. Kanske för det är nu jag har mognat o för att min älskade pojkvän öppnade ögonen åt mig. Dags att sluta vara tonårs vrång och börja vara vuxen och förlåtande!

Annars har dagen varit bra! Farmor och farfar till lilla E kom på besök o bråka om vem som skulle hålla lilla E längst haha! O jag hämta ut dom nya sängkläderna från Jotex. Vårt sovrum har blivit lite bortglömt efter vi bara sover där, inget som gästerna ser. Men nu när jag fixat till det undrar jag verkligen varför jag inte gjort det tidigare!

Lite detaljer kvar men jag är redan mycket nöjd! Sen har det varit lite förberedelser inför dopet som ska vara i November. Vi insåg att om alla som vi bjuder skulle komma så skulle det bli över 100pers! Men vi vet att många kommer tacka nej för att dom bor för långt bort. Men det känns ju taskig att ta för givet o inte bjuda dom.

Ne dags för sängen! Upp tidigt imorgon och åka på BBC o se hur mycket vår lilla knodd har växt!

Puss o Hej!

Sen i fredags har vi haft en ovanligt gnällig bebis här hemma. I vanliga fall gör han bara ljud ifrån sig när han är hungrig eller om blöjan måste bytas. Men nu va det andra vissor... han har gnällt konstant o va bara nöjd om han fick sitta klistrad mot sitt mammas bröst. För stod verkligen inte vad felet var eftersom han varit en så lugnt bebis i vanliga fall. Men i går slog det mig...
Jag har ju inte ammat han ordentligt dom senaste dagarna o hade två dagar uppehåll i onsdags till fredag för att jag una mig en öl till matten. Eftersom han för det mesta äter ersättning o bara får bröstet några gånger om dagen tänkte jag att det kan ju inte skada? Dumma dumma mamma... Igår börja jag amma han ordentligt igen och *poof* min glada nöjda son är tillbaka! Vem trodde att det skulle ha en sån stor betydelse när man inte hel ammar liksom? Men så klart min pojk vill ha sin mammas närhet o bara ett tröstade bröst då och då. Så i dag kunde han äntligen sova i babynestet igen o va inte tvungen o han mamma där. Eller ja... katten va ju tvungen o va med men det gjorde ju inte han något son är så förtjust i lilla E.

Idag har jag o lilla E ochså varit på äventyr! En gammal efter längtad kompis från högstadiet har flyttat till byn! Tror ni jag är överlycklig eller?! Jag har ju tyvärr inte många vänner här eftersom jag är ganska ny i byn o det är ju inte så lätt att skaffa nya vänner då. Så det blev en hel dag med Madde o hennes son på 1år. Vi hade sjukt mycket att prata om eftersom vi inte har sets på 5års tid och vips så har båda helt plötsligt barn ochså! Äntligen en riktigt vän i närheten. Har känt på sistone att alla andra börjar ta avstånd från en bara för man skaffat barn? Folk flyr som om man hade pesten... Men man duger väl inte nu när man är tråkigt o är mamma...
Jaja äkta vänner stannar!
Nu sover lilla E o jag ska väl ochså ta chansen att sova lite tills han vaknar o ska ha mat

Puss Hej!